2014-01-15 | 10:55:00
» Var inte rädd för förlossningen!
Jag hade väl en bra förlossning, men det värsta du kan göra är väl att vara rädd för förlossningen.
Jag var livrädd och hade så sinnes sjukt ont i början så de gav mig en morfinspruta. Jag tål inte morfin så jag svimmade och spydde mellan alla värkar, det gjorde det hela lättare för mig, fast jag hade helt klart velat att jag skulle vart mer vaken under FL än vad jag var.
Vattnet gick ju på morgonen söndagen den 1/9 någonstans mellan 05 och 08, jag förstod inte att det var vattnet utan todde att de var de omtalade vattninga flytningarna som alla gravida kvinnor talar om. Men som jag aldrig fick uppleva. Jag sipprade vatten hela dagen, när jag skrattade och sätte mig så rann det till lite och jag var nu rädd att jag fått urinlekage så vågade inte säga någonting till någon. Men på kvällen när jag precis kissat och skulle sätta mig i soffan insåg jag att det var vattnet som gått. Så vid 22 tiden ringde jag in till förlossningen som ville att jag skulle komma in för en undersökning.
När vi kom in till FL så var jag öppen ca 1cm, de tog ett prov med en tops som de svabbade på livmodertappen. Det provet visade att mitt vatten faktiskt hade gått. (Var sjukt nervös att de skulle säga "Nej du kissar bara på dig hela tiden" haha.
När det konstanterats att vattnet hade gått så fick jag träffa en läkare som tog en till prov (svabb med tops igen) utifall att Teja skulle vara sjuk när hon kom ut så var det bra att ha ett prov så att de kunde ha en aning om vad det var.
Den läkaren gjorde även ul för att se så att fostevattens mängden var ok. Allting såg bra ut så jag fick välja om jag skulle stanna där och vänta på värkarna eller om jag skulle åka hem och vänta på värkarna.
Jag valde att åka hem och vänta för på sjukhuset hade jag aldrig kunnat slappna av!
Var hemma runt 02 och han knappt somna innan värkarna började kl 05.
Värkarna kom med under 2 minuters mellanrum och gjorde verkligen ONT.
Väl inne på FL så var jag bara uppen 1cm fortfarande, vilket kändes riktigt skit. Det skulle bli långdraget och jag skulle få värkstimulernade.
Vid 08 kommer de in med en morfinspruta, jag kan inte ligga still utan tror verkligen att döden är riktigt nära. Så de ger mig morfinet utan att tänka sig för, jag tål inte opiater och svimmar efter ca 30min. Vaknar av en värk och spyr. Sen fortsätter det så ca 1 timma.
Kl 10.40 ber jag om EDA, de säger att de inte vill ge mig någon om de inte får känna hur öppen jag är eftersom att de inte vill att jag ska vara öppen mindre än 4cm vilket de misstänker att jag är.
Hon känner efter och jag är helt öppen.
Edan sätts mitt i första krystvärken, de vill inte sätta den men jag BEGÄR eda. TÄNK på att ni får begära den vård ni vill ha.
Första krystvärken gör ont, men den funkar. Man får sån energi av smärtan. När andra kom så fick de be mig att krysta jag kände ingenting alls!! 11.48 var hon ute =)
2013-10-23 | 21:48:00
» Någonting som hjälper alla Gravida att klara graviditeten!
Jag vet inte om jag skrivit det tidigare men någonting som hjälpt mig otroligt mycket under graviditeten är alla FB grupper som är gjorda för gravida och mammor!
Där kan man få svar på sina frågor utifrån andras erfarenheter, det behövs verkligen när man är gravid eftersom att man oroar sig för precis ALLT!
Skapade dessutom gruppen "Höstmammor 2013" super skönt att få prata med andra som ligger i samma stadie i graviditeten som en själv!
Familjeliv är ett forum som kan ha svar på allt!
Så mitt tips till er gravida är att prata med andra gravida och andra mammor över nätet!
Man kan aldrig få för många bra tips, speciellt när man precis ska bli mamma och förmodligen är rädd för allt!
Saknar min gravid mage lite, fast inte när den var som störst men i mitten på Augusti var den mysig!
2013-08-20 | 05:24:00
» Status inför V34 ( vecka 33+0)
Idag går jag in i vecka 34, tänkte skriva en status inför den kommande veckan!
Fysiskt: Fysiskt har det blivit bättre, foglossningen är näst intill borta nu...Spyr dock fortfarande efter varje måltid.
Har haft konstant molvärk i livmodern + ryggen i 3 dagar nu, börjar fundera på om det kanske är dags snart? Vissa säger ju att molvärk kan vara en början av förlossningen. Ska till Bm på Torsdag så ska fråga henne då!
Har fått jätte mycket kramper i ben och fötter den sista tiden, gör svin ont. Speciellt kvällar och nätter!
Psykiskt: Gråter till och från blir dessutom gärna arg i onödan, undrar om det är mest jobbigt för mig eller min omgivning? Men för det mesta är jag glad just nu!!
Aktivitet i magen: Bebis rör sig mindre men fortfarande mycket, hon är mycket fashinerad av mina revben och älskar att sparka på dom så att jag skriker rakt ut! Funderar även på om hon är fixerad, känns som att någon trycker en kniv i urinröret ibland!
Cravings: Är sjukt sugen på IKEAS sommar buffe, eller stuvadpotatis och gravad lax!
Sömn: Kan knappt sova, sover och vaknar var 5e minut och kissar, ligger obekvämt och kan knappt vända mig.
Vikt: -3kg sedan invägningen
2013-08-18 | 14:50:00
» Hallonbaldste
Att hallonbladste skulle starta en förlossning tror jag inte riktigt på, däremot tror jag på susn S. Weed som menar att man ska dricka hallonbladste hela graviditeten!Susn S. weed har skrivit den geniala bokenWise Woman – Herbs for the Childbearing Year! Den rekommenderar jag alla som är gravida att köpa, även er som inte är gravida ännu men planerar att bli eftersom atr det finns en del nyttig information till er med, visste du till exempel att hallonblad sägs öka fertiliteten hos både män och kvinnor?Jag önskar att jag hittat denna bok tidigare, hittade den i v.28 och kunde inte börja med mitt hallonbladste förns i vecka 30. Rekommendationerna i sverige är att undvika hallonbladstet fram till vecka 35, för att man i Sverige säger att det kan sätta igång en förlossning. Men det är ju samma sak som att annans kan sätta igång det, då ska man äta en mängd som är fysiskt omöjlig att äta för en normal människa.Sedan jag började med mitt hallonbladste så har jag mått mindre illa, haft mindre sammandragningar och så fort jag får molvärk i livmodern dricker jag mitt te för att få bort det! Helt underbart att en växt har så underbara effekter, som betyder väldigt mycket för mig eftersom att jag verkligen haft ett illamående från helvetet och sammandragningar som får mig att spy ännu mera än vad jag redan gör! Nu när jag drickee flera stora koppar med extra starkt hallonbladste om dagen så har det blivit bättre :)Hallonbladste ska även bidra till en lättare förlossning, mindre smärtsam och lättare återhämta sig - Detta finns det nog ingen som har ett 100% säkert svar på, det kan mycket väl stämma men samtidigt så vet man inte eftersom att man inte ver hur förlossningen vart utan hallonbladen.Jag kommer att fortsätta dricka mitt hallonbladste hela graviditeten och sedan under ammningen, eftersomnatt det gör min graviditet lättare! Det ska göra så att man får lättare att amma också, därför kommer jag att fortsätta även då!Oxytocinet i hallon blad som skulle kunna starta en förlossning förstörs i tarmen, det är därför man får det som nässpray eller dropp av sjukvården. Om hallonbladste hade startat en förlossning så hade alla gravida kvinnor efter v38 pimplat det och inga barn hade kommit ut efter v.40!
2013-08-18 | 03:42:00
» Ibland är man lycklig..
..och ibland är man olycklig!Trots att gårdagen var toppen så ligger jag nu och känner mig deppig, vill bara att graviditeten ska vara över så att jag slipper ha ont överallt och kan äta normalt utan att kräkas.Daniel fick massera mina ben hela kvällen för att jag hade super kramp, blev bättre efter massagen! Nu ligger jag här och är super hungrig eftersom att jag inte fått behålla någon mat alls idag!Drack mitt kära hallonbladste på kvällen och det har i alla fall fått stanna. Gravida kvinnor, jag kan varmt rekommendera hallonbladste från dag 1 i graviditeten! Det stärker din livmoder, gör förlossningen lättare och avslaget samt efter läkning blir kortare. Fortsätt att dricka det när ditt älskade barn har kommit eftersom att det hjälper ammningen en del också, ska skriva ett helt inlägg om hallonbladste idag så kika in senare så får du veta mera!
2013-08-01 | 23:34:00
» Förlossningen!
Imorgon har jag fått en tid på förlossningen, de vill se så att bebis växer ordenteligt eftersom att jag bara går ner i vikt. De sa att de skulle koppla en ctg kurva och sen göra ul, så då får vi se prinsessan igen Jag får knappt i mig någon mat, den mat jag får i mig spyr jag oftast upp :( Har försökt tänka på det som en period men det här är en 9månaders period och inte en kortis. Ganska jobbigt men som sagt, när hon är ute går det över :) Det viktigaste är att hon mår bra, att jag knappt kan stå på benen spelar mig ingen roll så länge hon bara mår som hon ska!! Nu ska jag bädda ner mig bredvid Daniel, titta på någon film och sova
2013-08-01 | 03:34:00
» Att amma eller inte amma, det är frågan!
Har legat och läst om amning nu i natt. Hur länge är det egentlignen ok att amma? Ska man göra det offentligt? Det är mycket man funderar över och måste fråga sig själv. Sen så kan man inte se in i framtiden och veta om man ens kommer att kunna amma överhuvudtaget.Det är ju inte direkt jätte ovanligt att det inte fungerar med amningenJag personligen tycker inte att det är ok att amma när barnet börjat säga sina första ord, fått tänder och börjat äta måltider!När ett barn kan be om bröstet själv är det bara äckligt.Men det är ju min åsikt, vissa tycker ju att det är ok att amma en 4åring.Ammar man då känns det som om man gör det för sin egen skull och inte för barnet. Jag hoppas självklart att jag kommer att kunna amma, att mjölken rinner till ordentligt och att bebis vill äta! Däremot hoppas jag att jag inte ändrar min åsikt om amning, jag kommer att amma min bebis men när det är ett barn och inte en bebis så hoppas jag att jag slutat.Jag tycker inte heller det är ok att sitta helt öppet och amma, man kan lägga för någonting eller sätta sig i ett amnings rum. Eller som en vän till mig gör i vissa fall, sätter sig i ett provrum!Även fast det är naturligt och vackert att amma så tycker jag att omvärden ska kunna välja om de vill se en bebis som tuttar eller inte....Mina åsikter kommer säkert att ändras med amningens gång, men jag hoppas att dessa åsikter stannar!
2013-07-25 | 14:06:00
» Bm besök!
Går upp för lite i vikt, har inte gått upp alls utan ligger 5kg under min inskrivnings vikt Försöker att förklara för min bm att jag äter det jag klarar och att det är svårt att kunna äta när man mår illa. Men hon verkar inte förstå, det känns som om jag blir dum förklarad.Det går visste, ät lite och ofta. Förklarade att det inte funkat, att jag försökt men att om jag gör så får jag bara i mig lite en gång istället för en normal portion mat en gång.Tar jag en macka eller en tugga banan så är det allt jag får i mig resten av dagen.Äter jag en full portion så klarar jag mig från att spy vissa dagar, vilket är bra. jag äter verkligen det jag kan och när jag kan äta.Det är inte direkt så att jag inte gillar mat, jag älskar mat! Det är det bästa som finns, jag har aldrig vart under viktig. Jag har alltid älskat mat, jag skiter i om jag väger 50kg eller 200kg. Men det känns som att hon inte tror mig, att hon tror att jag är en av dom som är rädd för att gå upp i vikt under graviditeten och därför skiter i att äta. Hon frågade även vad jag åt och jag berättade vad jag åt, vi har ätit en hel del ute nu för att jag mår illa och inte kan stå vid spisen. Lagar ju självklart mat de dagar jag klarar av att laga mat, försöker att orka göra det varje dag men när man mår så illa att man inte kan stå rakt är det svårt. Det tog ett bra tag innan barnmorskan förstod hur dåligt jag verkligen mår, men tillslut fattade hon nog att jag inte är en sån fjortis mamma som inte vill gå upp i vikt utan att jag faktiskt bryr mig om livet som bor i min mage.Jag mår psykiskt dåligt av att inte kunna äta och att min barn morska inte tror på hur dåligt jag mår. Jag mår skit när jag får höra att jag inte har några armar eller ben eller rumpa kvar! Jag vill inte stå still/gå ner i vikt, jag vill inte må illa och jag vill kunna äta....Jag är inte underviktig någonstans, jag väger mer än jag borde. Men jag har inte problem med att gå upp i vikt för jag bryr mig om min bebis. Hon tycker i alla fall att det var ganska akut och skulle fixa en tid till specialist mödravården så att jag får träffa en läkare eller något....Bjuder på en bild av dagens middag, bakad potatis med skagenröra :)
2013-07-24 | 03:55:00
» Vecka 30
Just nu är jag gravid i vecka 30.
Idag är det 29+1, så bilden nedan är från igår.
75 dagar kvar till bf, om jag inte blir flyttad igen.
Ska prata med min bm på torsdag och se om jag kan få ett tul för att se så att det verkligen inte är så att jag ska föda i september som min mens säger! Har dessutom fått nog, vill bara föda NU, helst igår.
Är trött på foglossning, illamående och humör som svajar. Vill bli mig själv igen.
Vill få tillbaka livsgnistan och kunna gå en promenad utan att få värkar och foglossning.
Äsch då bebis kommer när bebis är redo och jag längtar!!!!
